Rismyrliden
Krononybygget Rismyrliden, beläget 3 3/4 mil ifrån Skellefteå stad och sockenkyrka, 5 1/4 mil ifrån Ursvikens hamn och lastageplats och 18 3/4 mil ifrån residensstaden Umeå, har någorlunda frostfri åker, stenbunden och svårarbetad odlingsmark, hjelpliga ängeslägenheter, afbrukad och af(b)ränd skogsmark samt mulbete för nybyggets behof och för närvarande winterföda 3 kor och en häst. I saknad af fiskevatten idkas icke fiske. Qvarnlägenhet finnes uti Myrträskbäcken, hvarest en mindre sqvaltkvarn samt damm är uppförd. Humlegård är icke ännu anlagd.
Widkommande frihetstiden, så enär den såsom åker beräknade odlingsmarken är stenbunden och svårarbetad samt annan binäring än någon obetydlig tjärutillverkning icke är att påräkna, finna skattläggningsmännen skäligt tillstyrka den högsta frihetstid författningarna medgifva, att beräknas från och med 1826 års början.
Frihetstiden räknades 48 år framöver till 1874. När avvittringen (skogsgränserna fixerades) ägde rum 1862 upprättades arealen till 500 hektar.
Nybygge
Nybyggen var lösningen på behovet av tillgänglig, uppodlingsbar mark på 1700-talet, när befolkningen ökade och den uppodlade marken inte räckte till. Lappmarksreglementet från 1749 befriade nybyggaren från alla skatter under nybyggets anläggningstid, han togs inte ut till soldat och var befriad från skjutsning.
Mellan åren 1730 och 1862 anlades 565 nybyggen i Skellefteå socken. Befolkningen i Skellefteå socken, inklusive Norsjö, Jörn, Byske och Bureå, var 1750 ca 4.000 personer, 1805 7.280 pers., 1830 ca 11.500 pers.,
När nybygget skulle anläggas kallades det för att nybygget utsynades. Det gick till på följande sätt:
- Den som ville ta upp nybygget anhöll om detta vid häradstinget. Det kom till allmän kännedom genom att läsas upp vid högmässan i sockenkyrkan.
- Tingsrätten tillsatte en synenämnd som på ort och ställe granskade det begärda nybyggets odlingsförhållanden – en syneförättning.
- Synehandlingarna skickades till Konungens Befallningshavare, landshövdingen och länsstyrelsen, som gav ett tillstånd och utfärdade frihetsbrev med det antal skattefria år som synenämnden bedömde erfoderliga.
För varje nybygge angavs allt arbete som måste göras innan nybygget ansågs självbärande. Bygge av fähus, bostadshus och lador, dikning av odlingsbara myrar, bortforsling av stenar, uppsättning av stängsel och gärdesgårdar. Allt omräknades till antalet arbetsdagar som gick åt och vilken mängd foder som sedan kunde bärgas.
Länsstyrelsen kunde när som helst göra kontoller. Nybyggaren skulle ha utfört det stipulerade antal dagsverken som syne handlingen angav. Det gick inte skylla ifrån sej som att husbonden brutit benet eller hustrun legat i barnsäng. Arbetet skulle vara utfört annars kunde tillståndet dras in utan ersättning för nedlagt arbete.
Den första tiden var nybyggaren ofta tvungen att ha ett mycket primitivt hushåll, ibland endast under en yvig gran. Husdjuren fick i en del fall, när manstugan uppförts, dela rum med nybyggarna.
Nybygget Stenbäcken 2, Burträsk socken.
1795 utsynar Mickel Nilsson från Ragvaldsträsk tillsammans med sin hustru Maria nybygget Stenbäcken nr 2, där Stenbäcken och Frängsbäcken rinner samman, nuvarande Nedre Stenbäcken, i Burträsk socken. I familjen uppfostras två egna barn, Sara Maria och Nils, samt fosterdottern Maria Lovisa. Fyra barn dog i späd ålder. Familjen lever under knappa omständigheter. Boplatsens läge är illa valt, den uppodlade marken vid Stenbäcken är svårt utsatt för nattfrost och Mickael har 1799 fått nybygget utökat med fäbodstället Röjmyrliden. 1806 gör man dessutom ett tillägg med ängeslägenheter för att säkra nybyggets fortbestånd.
1822 förrättas syn på nybygget för att ge förslag till skattläggning- frihetsåren upphör i och med utgången av 1824. Här bor nu 7 personer; de åldriga makarna Nilsson (51 resp 57 år). 3 st i arbetsför ålder ( dottern Sara, mågen Johan Johansson, sonen Nils Mickelsson) samt två minderåriga barn (fosterdottern Maria 12 år samt barnbarnet Johan Simon, 1 år). Familjen kan inte producera den mat man behöver, och i brist på kontanter får man ofta leva på barkbröd och allmosor. I ladugården har man häst, 3 kor och några småkreatur och allt fångfoder hämtas från skogen. Mickel Nilsson har tidigare kunnat få kontanter genom att bränna tjära, men då all tjärved blivit använd, får han hädanefter förlita sig på vad man kan avvara och avyttra från ladugården. Stora delar av den fyllnadsmark i form av skog som nybygget tilldelats är redan avverkad av Bure bolag, och något fiskevatten att tala om finns inte. Bure bolag har rätten till bäckflottning i Bjurbäcken och här har Mickel Nilsson satt upp en skvaltkvarn för husbehovsmalning höst och vår.
Vid syneförättningen 1822 utses och utsynas ny tomt vid fäbodstället Röjmyrliden (nuvarande Övre Stenbäcken). Visserligen är åkerjorden något stenig men läget är mera frostfritt. Samma år överlåter Mickel Nilsson några slåtteslägenheter till dotter och måg. Sonen Nils Mickelsson gifter sig 1823, men stannar kvar vid hemgården som inhyseson. Här uppför han en mindre byggnad för sin familj, strax nordväst om föräldrarnas nya bostad i Röjmyrliden.
1828 flyttar Johan Fredrik Andersson till Stenbäcken ( till Nilsssons första boplats?). Följande år gifter han sig med Brita Elisabeth Broman, som med i boet har sönerna Johan och Gustav Wilhelm Lövgren, 10 resp 7 år gamla. 1830 avlider den äldre sonen och de övriga i familjen flyttar till Tvärträskliden.
Rismyrliden 1825 – 1844
Mickel Nilssons måg Johan Johansson, som var gift med dottern Sara, utsynade Rismyrliden 1825. Frihetstiden räknas 48 år framåt. Omkring 1830 övergick äganderätten till skeppsredare Johan Sandström från Piteå som ägde Carlgård skeppsvarv vid Sunnanå i Lejonströms fors. I juni 1831 fick Sandström ryktesvägen höra att Johansson lämnat Rismyrliden vind för våg. Inga arbetstimmar var nedlagda på nybygget under 1831 och Sandström kunde få problem med att uppfylla de krav som ställdes på innehavaren.
Sandström letade fram en man som var skyldig honom pengar. Det blev Johan Fredric Andersson som under åren 1828-30 bott i Stenbäcken. Familjen, Johan Fredric, hans hustru Brita Elisabeth och hennes son Gustav Wilhelm Lövgren, flyttade till Rismyrliden 1832. Tillsammans med en skuld på 69 Riksdaler övergick besittnings och stubberätten på nybygget för 323 Riksdaler. Denna summa var till fullo betald 1842 och Johan Fredric Andersson blev lagfaren ägare. Två år senare, den 13 maj 1844 säljer Johan Fredrik Rismyrliden till sin fosterson, Gustaf Wilhelm Lövgren.
Rismyrlidens invånare
Gustav Wilhelm var den som snabbt började utveckla Rismyrliden till den självförsörjande bondgård som sedan efterföljande generationer kunde ta över. Det var under hans tid som de flesta byggnaderna kom till.
Hans son Elias August (1854-1935) gifte sig 1887 med Christina Charlotta Andersdotter från Burträsk och på 1880-talet tog Elias August över gården efter sin far.
De fick sönerna Bror August (1883-1959), Karl Ludvig (1887-1967) och Lars Wilhelm (1889-1968). År 1927 sålde Elias August 1/3 av Rismyrliden till var och en av sönerna och tillsammans drev de sedan gården vidare.
Gudstjänst i Rismyrliden
Rismyrliden var en av de gårdar som ingick en kristen gemenskap där man turades om att ha gudstjänst i hemmen. Vid ett sådant tillfälle hade man ”finbesök” av den kände fotografen Sune Jonsson. Rismyrlidens Vänner har förvärvat originalbilder från detta besök.
1966 lades jordbruket ner och året efter hölls auktion där folk från hela bygden var närvarande. Även ortspressen kom och tog bilder när gårdens maskiner, möbler och husgeråd gick under klubban.
Läs mer om bröderna Lövgren i Sevärt Rismyrliden
Rismyrlidens sista bonde
Fr v. Nils Johan Brännström, Bror Lövgren, Karl Lövgren, Amalia Lövgren, Lars Lövgren 1889-1971 (sista bonden på Rismyrliden). Skymd bakom Lars, Kristina Lövgren, Konrad Hedlund, Agust Lövgren.
Lars Vilhelm Lövgren var den siste bonden på Rismyrliden. Han föddes 1889 och dog den 22 augusti 1971. I minnesordet står följande:
”På Skellefteå lasarett avled på söndagen Lars Vilhelm Lövgren , 82 år. Han var född i Rismyrliden, där han brukade sin fars hemman till 1966. Då flyttade han till Skellefteå. Lövgren var pigg så sent som i år på försommaren. Bl a deltog han i fjolårets älgjakt. Han var medlem i EFS-föreningen och sörjes närmast av maka, barn och barnbarn.”